Apropå Nästan Sambons stundande födelsedag resonerar Snart Tonåringen med mamman:

ST: -Hur mkt fyller han ?

M: - 42

ST: -....Nästan gubbe då ? ......eller kanske inte...riktigt.

M: - Nä..... inte än.

ST: - Jag tror det är så här: Först är man tonåring fram till 30....Eller iallafall 25.
Mellan 30 och 40 är man man.....

M: - Mmmmmm

ST: - ...och vid 40 blir man en grov man ( o herreje tänker mamman) och vid 50 en gubbe.
Vid 60 är man gammal gubbe och vid 70 ultragubbe....
ja sen är det ju inte mycke tid kvar....

Inser att jag har tre år kvar till grov kvinna. Låter verkligen läckert......

Tre år senare ??

Det jobbigaste med kvällens uppdrag som vikarie för sonen var inte de 283 brevinkasten ..
utan insikten om att jag kunde alla portkoder. Utantill.

Varför ska det då vara så förbaskat svårt att komma ihåg mammas postnummer hemma i norrland ?????

Mamman ringer för att sjukanmäla sonen på extrajobbet

Mamman:  - Vad menar du med att man inte kan sjukanmäla sig !!??

X-trajobbet:  - Näe precis, det är försent nu.

Mamman: -FÖRSENT ? Det är ju lite svårt att veta i förväg.
Kanske måste man lägga in ansökan om ledighet pga sjukdom hos er??

X-trajobbet: - Minst tre dagar innan.

Mamman: - Driver du med mig ?? Ska vi anlita Saida ( är hon död förresten ? ) fyra dagar före varje tidningsutdelning ?

X-trajobbet: - Näe men man brukar känna på sig det ngr dagar innan. Och då får man sjukanmäla sig eller anlita ngn familjemedlem eller vän att göra jobbet.

Mamman: - Det här är sjukt, vem har godkännt era anställningsvillkor ??

X-trajobbet:- Det gör ju den anställde eller målsman.



Det är ju mamman det. Dessutom är hon en familjemedlem. Fy vad jag ångrar min underskrift.

Har helt sonika flyttat hem arbetet.
Bokstavligt och bildligt talat. Båda barnen är influensasjuka.
Vågar inte ens tänka på viruspartikelhalten i luften just nu.
Passerade maxdosen av Brufen vid midnatt, ändå vaknade Tonåringen med 39.8 i temp .
Tårar rullade ner för hans kind.
- om jag blir frisk igen ska jag aldrig mer klaga..

Ja perspektiven förändras med 40 graders feber.
Mammans också , som saknar de livliga dataspelsdebatterna vid middagsbordet.

Matade Tonåringen med Brufen för  tre timmar sen. Vi fick uppleva ett halleluja moment ! Han stod upp för ungefär första gången på 48 timmar. Det varade inte länge men han hann önska sig fil med skurna äppelbitar i...och bad mamman vara försiktig med knivarna...innan han gick in i feberdimman igen.
Oj vad mamman längtar efter högljudda, stojiga, tjatiga barn igen !!

- Influensa är en virussjukdom inget barn i Sverige,som i grunden är friskt, dör av.

Det mässade sjuksköterskan för ett föräldrapar i taget under 8 timmar ( ca 48 par) i söndags på sitt arbete.
Men för sjuksköterskan ( tillika mammans) barn är det förstås heeelt annorlunda.
Ni förstår, som sjuksköterska på akuten utvecklar man inte sitt sinne för begreppet "lagom" eller "mittemellan".
Antingen är saker blåljusakut eller så kan det vänta till nästa vecka.
Och det mesta kan vänta till nästa vecka.

Missuppfatta inte detta, sjuksköterskan har en stor portion empati för hålögda och uppgivna föräldrar med fyra barn som avlöst varandra i vattkoppor för att sedan toppa med influensa och som grädde på moset en öroninflammation. Detta kombineras gärna med tandsprickning hos den yngste familjemedlemmen.
Jag FÖRSTÅR att man vill ge upp o sälja barnen på blocket. Alla som varit där vet hur det känns.
MEN det är fortfarande inte av någon akut medicinsk karaktär. Möjligen psykiskt och förädrarna måste få bekräftelse på att det är apjobbigt ibland. Och råd om hur man lindrar små trötta o febervarma kroppars obehag.

Mammans barn har fått stå ut med en ganska kallsinnig attityd när det gäller barnåkommor som stickor, blodprov eller skrubbsår genom åren.
- Bedövning ?? Näe det här går jättesnabbt, bit ihop och räkna till tio så är det över, svarar mamman.
Men när Tonåringen går in på sin andra vecka med influensa och feber närmare 40 grader ( ja jag vet att jag sagt att feber inte är farligt) blir mamman helt övertygad över att sonen har det där speciella och livsfarliga viruset de läste om på grundutbildningen och som hon aldrig ( efter många år på akuten) träffat på i verkligheten.
Det slår över till blåljusakut på mindre än en sekund.
Här behövs en specialistdoktor, pronto ! !

En timme senare är mamman hemma med samma råd hon själv gav andra för två dagar sen.
Plus ett Alvedon-Brufen schema. Hon kokar te och masserar feberväksryggen på Tonåringen.
och tänker tacksamt på den sköterskan som lugnade henne med alla goda råd och en liten portion bekräftelse....

Mamman stoppar om den febersjuka Tonåringen i soffan.
I bakgrunden körs TV reklamen för ansökan till Talangjakten 2008.

- Mamma, ska du inte söka till Talangjakten ?

- Hur menar du ? För vilken talang då , frågar mamman ?

- För att du är den bästa mamman, svara mammans goaste , finaste och febrigaste tonåring.

Tänk vad det värmer gott i ett mammahjärta.

Vaknade igår med influensan. Grym muskelvärk från nacke till fotrygg. Kan ju inte vara annat....
Det visade sig vara träningsvärken med stort T. Se tidigare inlägg
Jag rullade ur sängen och fick efter mycken möda på mig kläderna
( Nästan Sambon uppskattade underhållningen till frukosten).

Väl på jobbet säger en kollega :
-Du som är gravid kanske vill sitta vid inskrivningen och slippa springa runt ??

Ehhh.....jag drar snabbt in magen som tagit sig friheter och säger
- ehh gravid..näe inte det minsta.

Varpå en rodnad kollega föklarar att det inte var magen som fick henne anta det
utan mitt sätt att gå.
Eller som Tony Irving i Let´s Dance skulle uttryckt det - Due här innte en braaa krappshallning, due fluytter tungden för laaangt bak och det scher kaaanstigt ut när due sätte heilerna i galvet heila tiden. Typ.
Skulle inte kunna ta ett rumbasteg om det så gällde livet.

Men ska det verkligen göra ont när jag ligger helt stilla i sängen ?
Nästan Sambon tröstar: - Dina muskler växer, de brister och det gör ont, det är så de växer.

Åh tack för det , känns redan mkt bättre...

Pliktetik, normativ och tillämpad etik känner jag till men....... badmintonetik ???

Nästan Sambon och jag spelade match igår.
När han drar ifrån och det står 6-0 redan i första setet tappar jag humöret.
Ungefär som en femåring.
Jag blir så arg och sur på mitt urkassa spel så jag nonchalant
slänger bollen åt det håll den vill åka . Det är oftast inte i den riktning där min motspelare står...
Nästan Sambon säger att det är badmintonetik att lämna över bollen snyggt
 till motspelaren när man förlorat en boll. Jag ska kolla upp det här jag...

Ville bara tala om att jag vann sista setet.
okej då, han lät mig vinna. DET kallar jag badmintonetik !

Min allra käraste syster är en svikare av stora mått. Misstolka inte detta, jag älskar henne väldigt mycket, hon är liksom en del av mig. Finns ingen jag skrattar så mycket med...och åt :) Men att flytta till en annan kontinent, på andra sidan av Atlanten kan inte rubriceras på annat sätt. Som om inte det vore nog så har hon tagit min Guddotter som gisslan. Nu påpekar säkert några att det är min syster som är mamma och att den lilla behöver henne mer än sin Gudmor. Men jag undrar om det är lagligt att ha en Gudmor på andra sidan stora havet.?
Göra henne galen av längtan och driva henne att sitta timmar framför Skype och pendla över Atlanten?

Min Guddotter är den ljuvligaste lilla tjej. Hon och jag har en speciell kontakt,
vi pratar om sådant ingen annan förstår. Ordlös kommunikation.
Hon var så pytteliten när hon föddes, fick ligga i en plastlåda på sjukhuset många veckor.
Moster var där och höll sin hand om hennes lilla kropp.
-Väx lilla tjej, kämpa på så vi kan busa och skratta sen, viskade jag genom kuvösens hårda plast. Försökte dela med mig av mina krafter till den lilla kropp och själ som låg där bakom glaset.
När vi ser på varandra vet vi exakt vad den andra känner. Hennes ögon gnistrar och de knubbiga händerna nyper mina kinder. De yviga lockarna spretar, lilla halsens doft och hennes runda lilla mage , så fin så det känns ända in i hjärtat. Lilla L är mitt första syskonbarn. Att man känner en villkorslös kärlek till sina barn som kan få vilken mamma som helst att gå till attack för att skydda dem, känner nog de flesta igen. Men att man kan känna så starkt för en liten systerdotter överraskade mig och tog mig med storm.

Hon är speciell, Mosters lilla sälunge !

Museumbesöket kostade 150 kronor för en hel familj. Mamman kom dit med tre barn.
Men alla dörrar stod öppna och vips var alla barnen inne på utställningen. Så kom mamman fram i kön:
-Hur många ? frågade en irriterad och blond tonårstjej i kassan.
-Ehh ....(gjorde här ett snabbt överslag, 70 kronor för en vuxen, dvs sparar 80 kr till en lyxlunch)
- Jag betalar för alla barnen där , sa jag och pekade mot killgänget.

Såg en film om karma häromdagen.
Man vill ju inte bli en pungråtta i sitt nästa liv ??

Tonåringen gillar tidningen Illustrerad Vetenskap ( hurra ! kanske får gå på Nobelmiddag nångång).
Beställ 3 nummer och få ett (sylvasst) knivset på köpet, löd reklamtricket.
Sonen och mamman svalde tricket med hull och hår.
För vassa knivar är ett minne blott i vårt kök.

Premien anlände och därmed steg Salvekvick´s aktier .
Aldrig har en vuxen människa förbrukat så många plåster på så kort tid. Knivarna i modellen
" den här kan du slakta en hel buffel med" ser inte bara groteska ut på min skärbräda
( måste stoppa undan dem i lådan för att kunna sova ) de är också extremt vassa.
Ja nu har jag ju kanske inte så mycket att jämföra med då vi använder samma knivar
som jag köpte i IKEAs startpaket 1988, men jag har i skrivande stund fem plåster på olika delar av handen.
Förra vecka på fem andra ställen. Veckan före det fem.....

Barnen har nu vant sig vid att mamman skriker ord som de själv inte får säga ( ja jag är ju lite retro) i köket runt middagstid. De har slutat med att i gasellfart bege sig till köket för att se om mamman förblöder och helt sonika parkerat sjukvårdslådan i skafferiet istället. Mina omtänksamma barn.


De livsfarliga knivarna...

Vännen J och jag har tagit tag i livet.
Eller rättare sagt våra kroppar. Våra bukomfång har ökat rejält på sistone.
Saken är bara den att hon är gravid. Det är inte jag.
När vi käckt drar på oss våra träningslinnen ser hon ut som en vacker moderlig gudinna.
Min mage putar inte lika gudsfruktigt.
Den lägger sig mer i oformliga veck. Läckert va ?
Ja nu är ju målet att bli av med dessa så kallade veck före den stundande drömresan.
Men det är ju så mörkt på kvällen.
Och kallt.
Och visst bränner man en o annan kalori i soffan ?
Ialla fall när fjärrkontrollen är trasig...

Beställde mirakelrynkkrämen no seven från nätet.
Sajten heter eleven.
Seven Eleven, låter föga glamoröst.

Min tonåring ville ha ett jobb. Mamman mäkta stolt över sin sons framåtanda. Att han ibland dammar datorer på internetcafeet och får speltid som betalning gör ju ingen moped precis.
Sagt och gjort, vi gick tillsammans igenom tänkbara arbeten för en 13-åring.
 Även alla potentiella faror, hot och katastrofer.
Ringa på hos folk lördag morgon för att sälja tidningar ? Nej sa mamman.
Lösningen  blev efter noga överväganden att dela ut lokaltidnigen 1 ggr/v.
Inget ringande på dörrar som gör mamman nervös. Bara, plopp ner i brevinkastet, lätt som en plätt (glömde trapporna i 36 portuppgångar) !

Första veckorna hjälpte jag honom för att få ordning på logistiken, portkoder, adresser, ja tack och nej tack till reklam. De andra veckorna  för att vakta honom. Inser jag nu.

Förra veckans utdelning var nära att sluta med rikslarm och Interpool.
Han sprang upp i en portuppgång, mamman väntade på andra sidan gatan.
Lampan i uppgången släcktes. Utan att Tonåringen kom ut.
Mammans slutledningsförmåga: Någon har slitit in honom i sin lägenhet.
På trettio sekunder har mamman hunnit ringa på alla sex dörrar, dragit ut alla hyesgäster och ställt upp dem på ett led för ngt som liknade ett regelrätt förhör.
 - Min son var nyss här och han kom inte ut från er port, vem har sett honom ?
Såg ngn av dem ut att vara kapabel att äta upp en tonåring ?  I smyg ringde jag på hans mobil för att höra om jag kunde se i vilken lägenhet hann befann sig....
Ingen ville sona sitt brott. De släpptes ( av mamman) i väntan på advokat som måste närvara  vid förhör.

Mamman hittade sonen runt hörnet. Han letade efter henne. Trodde hon kommit bort i nån port.
Måste ha blinkat när han sprang ut från porten...det var ju mörkt ute.
På fyra adrenalinskakiga ben kramades vi hårt och länge ! För ett ögonblick trodde vi båda att vi misst varandra.
Ett ögonblick kan sätta fingret på exakt vad som betyder mest i livet :)

Mamman lider förmodligen av en svår form av OCD. Googla på det ni !

Mina barn vill ha en hundvalp. Vännen J och hennes man har köpt en. Hon är väääärldens sötaste tycker min killar som fått vara lite valpvakt. Vovvens husse är allergisk. Min barn väntar nu på att husses allergi ska slå ut i full prakt så de måste ge bort sin lilla hund. Till oss.

Tonåringen: Tänk va mysigt om vi hade en hundvalp ! Någon som blir glad och kommer
springande mot en när man kommer hem från skolan !

Mamman: Men jag bli ju glad när du kommer hem !

Tonåringen: Mamma du är förstås bättre än en hund ( skönt att höra)....
men jag menar hundmässigt ! Du har ju ingen svans.....


Någon som har en lössvans som ligger och skräpar i garderoben ?

Nästan Sambon och jag letar boende. Det är ingen barnlek minsann.
Vi tog en promenad i ett pittoreskt  villaområde förra helgen. Jag drömde mig bort och såg mamman iklädd ett förkläde. På köksbänken jäser bullarna och det sprakar hemtrevligt i vedspisen. Utanför tjoar rödrosiga barn i ett snöbollskrig som skulle få andra världskriget att framstå som futtigt. Den lilla hundvalpen studsar glatt bland vinande snöbollar. Nästan Sambon ( då sambo förstås) putsar på den fina herrgårdsvagnen. In rasar en hög med barn precis när mamman kokat varm choklad till bullarna....som vi fikar tillsammans innan vi utmanar barnen i Fia med knuff. Kvällen avslutas med ett bad i källarens relaxavdelning.

6 (SEX) miljoner ???  Krasch ! Så sprack drömmen.  Vi skulle kunna hyra två rum
inkl. frukost och relaxavdelning på Hilton ganska länge för det !

Kom igen Svenska Spel, bara en halv drömvinst ?
Det handlar ju trots allt om en barnfamilj. Och möjligtvis en liten liten hundvalp.

Nämnt att jag bor i Stockholm ?
Okej , det behövdes kanske inte.

Snart Tonåringen hemma igen. Samtal över ett glas mjölk.

Mamman:  Vad har ni gjort i skolan idag ?

Snart Tonåringen: Läst om kroppen. Det var botten ! En massa om huden och så..

Mamman: Men vad intressant ! VAD har du lärt om huden då? ( observera att hon är sjuksköterska)

Snart tonåringen: Det är äckligt, snacka inte om det när jag äter !!

Nähe. Ingen karriär inom vårdbranschen synes vara inom räckhåll. Kanske lika bra det.

Mamman jobbar sedan en tid tillbaka ett par dar i veckan med ett uppdrag som innebär betydligt
mer  flexibilitet i val av arbetstid och arbetsplats än vad en sjuksköterska är van vid.
Frihet under ansvar - lyder honnörsordet.

Måndagsmorgonen var mörk, stora flingor föll till marken och blev till vatten.
Mamman väckte Snart Tonåringen med en puss på kinden, de åt frukost på tu man hand. Vid ett tänt ljus förfasades de tillsammans över mörkret och myste i tanken över kommande Asienresa. Hon följde sedan honom till T-banan och vinkade hej då. Väl hemma igen väckte hon Tonåringen med en kram och yougurth med norrlandsblåbär. De åt också frukost på tu man hand och planerade för veckan.
Tillsammans gick de sen till T-banan innan de för dagen skiljdes åt.
Barnmagar och mammamage till skola och jobb utan stress, vilken måndag!

Kd:s förslag om att få spara dagar av föräldraledigheten även efter de gängse 8 åren är det bästa jag hört på länge !!
Vad är det som säger att våra barn inte behöver oss lika mycket nu som då? Att kunna "chilla" med sin tonåring är en ynnest, de pratar när de vill och har gott om tid på sig. Basta.

Det blev ingen korvgrillning. Idag heller. Barnen hade läst om en faaantastiskt bra utställning på Tekniska Museet.
Ni kanske kan gissa. Den handlade inte om den hotande växthuseffekten eller hur vi kan hjälpa tredje världens barn.
Någon ?? Dataspel, förstås.  Nåja, ett museum, det är iaf lite kultur tänkte mamman och drog iväg med de båda grabbarna och medföljande kompis.
Utställningen var en besvikelse konstaterade grabbarna snart. Vi åkte hem och bakade bullar.
Det är riktig kultur det. Matkultur.

Film är bäst på bio ! Tyckte jag också, absolut , förut.

Igår var vi på bio. Mamman, Nästan Sambon, Tonåringen och Snart Tonåringen.
Filmen var 2 timmar och 19 minuter.
Vi reserverade platser till 21 bion. Redan där insåg jag problemet.
Jag har ngt inbyggt i min kropp, ngt som gör uppror när jag försöker sätta på mig ett par jeans, höga stövlar och sminka mig när det nästan är sovdags. Ytterligare ett problem jag har är att alla filmer som slutar efter 22 tenderar att vara utan slut. Rättare sagt...jag minns det inte. För jag har somnat.

Mamman fann ingen annan utväg än att gå på bio i sina skoterkängor och de absolut mjukaste och otajtaste jeansen. Till det en skön tröja som jag ibland sover i. Och ett för natten tvättat ansikte utan smink. Nej jag var inte snygg. Fötterna låg bekvämt i Nästan Sambons knä, som var mindre road. Om det blir ngn nästa gång tar jag med en kudde. Äntligen är barnen så stora att vi kan se på nattbio. Men då hade mamman visst blivit för gammal. Antikdeckarna, here i come !

Mamman planerade för den första mysiga hemmahelgen på en sisådär två månader. I köket trängs två sömndruckna och gängliga ( snart lika långa som sin mor) iförda-endast-kalsonger-grabbar.
- Vad ska vi  göra idag då? frågar tonåringen.
- Tänkte vi skulle ta en skön promenad tillsammans. Kanske grilla lite korv i skogen, svarar mamman.

Tystnad.

RRRIIINNNGGGG, tonåringen reser sig med blixtens hastighet och välter nästan frukostbordet lunchbordet när han slänger sig över telefonen för att svara.
- Maaaammmaa, kan jag åka till stan och träffa J på internetcafeet ? Bara tre timmar ? SNÄÄÄÄLLA?

Jag är en mamma från stenåldern. Jag vet. Kanske kan Naturhistoriska Museet ställ ut mig i en monter som den enda livs levande fossilen från tiderna begynnelse ? De skulle håva in storkovan på entreintäkterna.
Jag TYCKER INTE OM dataspel. Förutom Lek och Lär spelen. Mina barn vill spela Battelfield.
-Men de DÖDAR ju varandra ! Säger den oroliga mamman. Som läst ngr poäng barnpsykologi.
Och pedagogik. OCH ser framför sig två barn som inte snabbt nog kan slänga sig ut i världen i ngn sk fredsbevarande styrka.
- Meeeeen, det är ju bara ett spel ! Säger tonåringen och snart tonåringen , rörande överens.
För en gångs skull.
De är barn på 2000-talet. När jag växte upp trodde jag att världen skulle drivas av slemmiga alienliknande varelser efter milleniumskiftet. De måste kanske få växa upp som barn av sin tid. Inom vissa gränser.
Mamman är den okrönte drottningen av censuren. Har censurerat och sållat hårt bland Big Brother , skräpkanalsserier och dataspel. I tretton år.
Men mina barn älskar att läsa. Mammans stora lycka! Kanske har alla timmar med Go'bokens böcker i fantasifulla former och material gjort susen. Hav av tid med historier om små ankungar och spädgrisar.
Får vi spela lite på datorn innan vi går och lägger oss ?
Näe svarar mamman, klockan är mycket och ni ska sova BUMS.
Får vi läsa en timme då ? Visst , absolut, jättegärna svarar jag innan jag inser att det knappast var konsekvent....hur stavades det nu igen ?
Det kanske inte är så illa ändå. Vem säger att det var bättre med Staffan Westerbergs Vilse i Pannkakan? Eller för att inte talan om Tårtan ????

Efter en lektion i livskunskap, respekt för andra, förvissat mig om att de goda värderingarna är fast förankrade och en genomgång av vad som händer med en människokropp som behandlas som den gör i de moderna dataspelen ( ja mamman är sjuksköterska) så ställer jag tillslut frågan:

- Okej, men hänger ni med på korvgrillning imorgon då?
- Japp mamma, jättegärna !

Ge och ta. BANG ! säger det när dörren 25 skunder och en bamsekram senare smäller igen efter mina killar.
Snart tonåringen fick också följa med idag. Ja tänker mamman, det tycker iaf om varandra. Idag.
Förhoppningsvis imorgon också.
Mamman ? Hon tog en stärkande promenad och vikte sedan veckans tvätt.

i mun....eller rättare sagt Lunchstund. Små barns pigga ögon som stirrar anklagande på
den trötta och halvdöda mamman.
- När blir det frukost ? frågar den busiga blicken.  Klockan är 05.00. Eller var.
Mina barn har blivit tonåring och snart tonåring.
Några busiga blickar väcker inte längre en yrvaken mamma kl mitt i natten.
Mina barn somnar den tid de för 13 år sedan vaknade ! Hur gick detta till ? Det har smygit sig på sakta sakta.
Blir väckt av ett metalliskt mobilalarm. Klockan är 10.45. Inte en varm barnkropp som trängs i sängen, inga rop om omedelbar frukost. Hemmet är tyst och klockan är lunchtid. Skulle min mormor bestämt hävda.
Jag dricker en latte i tysthet och väcker sen mina fina killar. Mammas småttingar, när blev ni så stora ?
Skönt ? Ja visst, alla tider i ett barns uppväxt har sina ljusa sidor. Och mörka. Jag lär återkomma om detta .
Välkommen till tonåringens förlovade land !

Tänk så lite som behövs ! Ett SMS från en kär vän, en inbjudan till en "vardagsfredag"
 med guldkant.  Pasta med köttfärsås , till det ett glas mjölk champange....say no more.

En tvåbarnsmamma som älskar att skriva. Och tänka.
Inte alltid sunda, smarta och konstruktiva tankar. Kan ägna en timmar åt att reda upp ganska enkla begrepp. Leder aldrig till ett Nobelpris. Som en slags amatörfilosof på ett ganska ytligt plan :) För att min nära krets ska slippa tvångsläsa mina funderingar om vardagsting i mail som hamnar i deras inkorgar bloggar jag helt enkelt istället.
 Det fiffiga är att då kan de välja själva !

Vi hörs / Ia